Ja, egentligen är inte Tore pensionär ännu för han har kvarvarande semester som han håller på att ta ut. Det pensionerande ståndet inträder inte förrän den första oktober.
Christer webredaktör åkte hem till Tore i Västerhejde för en dag sedan och fick en pratstund med Tore och hamiltonstövaren Pavalds Saga.
Hur känns det att vara på väg att bli pensionär?
Känns bara bra. Det blir gott om egentid nu att använda som man vill.
Jaha och det tror Du på?
Det svarade inte Tore på.
Jamen, vad ska Du pyssla med om dagarna?
Sköta trädgården och träna Saga.
En förtjusande näckrosdamm med ett porlande vattenfall i högra kanten kräver ganska mycket skötsel för att hållas fräsch. Det kommer Tore att hinna nu!
Din karriär som nu leder fram till pension?
Ja, det har varit som många andra på ön. Ericsson och Flextronics i 15 år. Sedan blev det lite olika jobb på ön samt en utbildning till vapentekniker med främst tillverkning av vapenkolvar i trä (aha, vem kunde ana detta????).
Första jobbet som fastighetsskötare hade jag i Visby 1996.
2002 fick jag jobbet som vaktis hos Visbyhus 12 och 11. Det blir alltså 15 år (ingen hoppjerka här inte!).
Och….???
Det har varit ett bra jobb. Självständigt och fritt.
Vi saknar Dig nu när vi inte får se Dig komma gående med Din röda keps och det
röda spannet med verktyg i!
Människor Du mött i Ditt dagliga värv, hur har de varit?
Bra! Vid något tillfälle blev jag ombedd att prata med ett gäng ungdomar som spelade kubb. En dam ringde och klagade på att de väsnades och skrek i högan sky då och då. Men vaddå? De spelade ju kubb och tjoade när kubbarna ramlade. Man måste ha glimten i ögat när man har med folk att göra och inte tvära till för allt möjligt! De fortsatte spela men sänkte volymen en decibel!
Förr fanns det karpar i dammen – nu finns det hund i den.
Tack för kaffe och glass, Tore. Om inte förr så ses vi igen den 22 september i Signalparken då vi vill tacka Dig för de här åren. Mer om den dagen kommer inom kort här på hemsidan.
Text och foto Christer
Webredaktör